Färre ministrar en märkligt symbolfråga

Finlands ministrar presenteras nu för regeringen Sipilä I. Som väntat blir de färre än tidigare. (14 mot nuvarande 17). 

Färre ministrar och därmed större portföljer till var och en - rent generellt. Därmed minskat politiskt inflytande och ännu starkare ministerier/tjänstemän. Inte helt lyckat, även om jag kan tycka att det i Sverige gått för långt åt andra hållet (med 24 ministrar och en uppsjö statssekreterare och polsak).

"– Eftersom vår grupp krymper till bara fyra ministrar får riksdagsgruppen en allt större betydelse. Det gäller dels substansfrågor och dels att avlasta ministrarna lite av deras börda eftersom några av dem får ansvarsområden som växer betydligt." Uttalandet är från tidigare statsministern och nu nye finansministern Alexander Stubb (Saml).

Stubb har helt rätt. Ministrarna behöver rimligen avlastas. Ett land behöver regeras och en koalitionsregering behöver förhandla vilket inte med nödvändighet går helt hand i hand. Sverige senaste halvåret torde vara ett ledsamt exempel på det. Riksdagsgruppernas ordförande och utskottsordförandena lär få att göra. Å andra sidan har de redan en hel del på sitt bord. Finland är på det hela taget ett land med hårt arbetande politiker, vad jag har sett. Delvis kanske för att de är färre än i Sverige. Nordisten Gunnar Wetterberg skrev i Expressen för en dryg vecka sedan om att svenska politiker borde ha bättre betalt och vara färre till antalet. Sett till Finland så är delvis beredd att hålla med. Ökad konkurrens skulle nog inte skada. Någonstans måste sedan en avvägning göras och den rimliga avvägningen kanske ligger någonstans mellan Sverige och Finland.

Nå, det är ramverket. Så till innehållet kan jag som nära nog alltid rekommendera Ida Schauman (SFP) som är ordförande för Svensk Ungdom i Finland. Idag uttalar hon tillsammans med ordförande för Liberala studerande LSK om den nya finska regeringens aviserade neddragningar på högskolan. Också SACO:s motsvarighet i Finland, Akava, förväntas vara kritisk mot detta har jag kunnat läsa idag. Som helhet föga förvånande med tanke på att kraftiga neddragningar i många sektorer var att vänta från Juha Sipiläs nya regering. Storleksmässigt är det miljardbelopp finska staten behöver minska glappet mellan intäkter och utgifter kommande år. Mer nyfiken var jag istället på hur ministertaburetterna skulle fördelas mellan regeringspartierna och vilka namnen blir på de nya ministrarna.

Försvarsfrågorna som jag försöker följa lite extra ska jag avsluta med här. De kan förmodligen kräva rätt mycket kommande år då vi lever i en tid av allmänna neddragningar i den finska statsbudgeten sammanfallande med ett sedan några år allt mer provocerande Ryssland. Den svenska försvarsdebattören Annika Nordgren Christensen tog härom dagen upp i Göteborgs Posten att Finland vågar mer än Sverige. Vi får se om Finland fortsätter att leda den försvarspolitiska utvecklingen för våra länder.

Finlands nya försvarsminister blir i alla fall Jussi Niinistö (Sannf) och han ser ut att kunna komma påläst till jobbet. Docent i finsk historia vid Helsingfors universitet och docent i militärhistoria vid Försvarshögskolan i Finland. Nu säger varken en doktorsexamen eller ämnet allt men det kan ge en fingervisning. Det här ska bli väldigt intressant att följa.

(Uppdatering 2015-05-28: Försvarsbudgeten i Finland föreslås öka samtidigt som andra budgetposter föreslås minska. Olika mycket beroende på hur väl arbetsmarknadens parter ser till att komma överens.)

Peter Olevik Dunder